trivela

Jag har tänkt på en sak nu dem senaste dagarna, jag är sämst med att va i ett förhållande, jag vill så mycket men får alltid så jävla lite tillbaks i ett förhållande, jag vet inte om det är för att jag är för snäll, för att jag vill så mycket gott mot någon jag älskar osv.

Jag satsar allt jag har, både pengarmässigt och känslomässigt, men ändå är det jag som sitter här ensam en söndag kväll, är det någon rättvisa i det, jag vet inte och vill inte veta.

Man blir ju bara så sur, allt jag har byggt upp och satsat på i 6 månader försvinner på några sekunder, här har jag byggt upp ett känsloberg med minnen från 6 månader, och allt rasar på en sekund.

Här har jag träffat en tjej som är mitt allt och en tjej som jag hjälpt och tagit igenom en storm när allt stormat i hennes liv, vem är det som får ta nyttja av allt det idag, jo en annan kille. Det är ingen jävla välgörenhet jag håller med på!

Jag kan inte hålla på och träffa tjejer och ge dem allt, trygghet, kärlek och självförtroende, när dem bara kan rasera allt på några sekunder och ersätta mig med någon annan på några veckor.

Det är tufft med kärlek, det är ingen som sagt att det är lätt men lite respekt borde man fan få för det man gjort, och inte behandlas som någon idiot.

Hon säger att jag är allt hon vill ha hos en pojkvän, det är inte det jag vill höra även om det är en fin komplimang, sålänge jag inte får vara med hon så bryr jag mig inte om jag vunnit på lotto.

Sen när hennes kompisar säger också att hon är väldigt lättfotad, då undrar man, va fan är det jag håller på med.

Allt jag byggt upp dem senaste månaderna är det någon annan som får utnyttja och det känns skit!

Även om det finns en chans att jag kan få tillbaks det i framtiden men hur roligt är det, om jag ska va ärlig så hade jag nog hllre varit singel livet ut än att gå tillbaks till hon där hon haft några andra innan liksom.

Jag kan erkänna, lite flyttar jag upp ditt för att sätta lite spratt i hennes huvud den dagen hon ser mig, men mycket flyttar jag upp dit för att äntligen få ordning på mitt liv, med en framtid.

Allt känns så mycket bättre när hon är helt borta ur mitt liv, och säg om jag skulle se hon till hösten när jag flyttat dit upp, så tror jag nog att mina känslor svalnat rätt så, för då har det ändå gått 5-6 månader.

Alla ord man litade på, alla ord man blev så glad över att få läsa, alla meningar som lyste upp ens dag, det är sorgligt ibland hur livet är uppbyggt, hur alla går igenom sorg någongång i sitt liv, även om det bara är så lite som att ens katt har dött, eller man missat bussen i spöregn och märker att nästa går om 1 timme, för det kvittar vad som händer, man blir ju alla ledsen, vissa mer än andra.

Man kan bara säga, välkommen tillbaks till verkligheten, med en spark i röven.

Men om jag går tillbaks till det här med att vara en bra och dålig partner i ett förhållande, jag vill så hemskt mycket gott åt min partner, åt den jag älskar och vill va med. Jag tänker så mycket på en sak att jag kanske glömmer alla andra saker runt om som kanske gör hon gladare.

I slutändan så är allt jag vill ha, det enda jag vill ha, lite kärlek, lite omtanke, lite närhet!

Verkligheten är så, att på bara en sekund i ditt liv, så kan allt bli så mycket bättre, eller så mycket sämre!

-----