8
Du sade, min kärlek är blott din,
Minns du,
Jag återkallar ibland den stunden
Den är min
Du kunde försköna våra dagar
minns du
jag har det inom mig
den är min
Du förgyllde dom grå dagarna
minns du,
jag tar fram dom ibland
det var då du var min…..
7
Jag saknar dig, våra härliga samtal.
Jag saknar hur du alltid fick mig att le, oavsett hur jag mådde, du fick mig alltid att må bra.
Jag saknar att få berätta mina konstiga funderingar för dig, mina underliga tankar som ingen annan förstår.
Jag saknar att vara fånig med dig, att få uppleva saker med dig som var första gången för oss båda.
Jag saknar dig.
Och ju mer jag saknar dig, desto argare blir jag på mig själv. För jag känner att det här är helt och hållet mitt fel.
När ilskan på mig själv blir för stor då blir jag arg på dig. Arg för att du så lättvindigt slängde bort mig, och alla våra minnen.
Jag är arg på dig för att du inte ville kämpa, arg för att du inte tycker jag är värd det.
Men när ilskan så sakta försvunnit, står jag kvar här med en enda känsla.
Saknaden över dig.
Jag saknar hur du alltid fick mig att le, oavsett hur jag mådde, du fick mig alltid att må bra.
Jag saknar att få berätta mina konstiga funderingar för dig, mina underliga tankar som ingen annan förstår.
Jag saknar att vara fånig med dig, att få uppleva saker med dig som var första gången för oss båda.
Jag saknar dig.
Och ju mer jag saknar dig, desto argare blir jag på mig själv. För jag känner att det här är helt och hållet mitt fel.
När ilskan på mig själv blir för stor då blir jag arg på dig. Arg för att du så lättvindigt slängde bort mig, och alla våra minnen.
Jag är arg på dig för att du inte ville kämpa, arg för att du inte tycker jag är värd det.
Men när ilskan så sakta försvunnit, står jag kvar här med en enda känsla.
Saknaden över dig.
6
Jag mår inte bra ännu en gång, tänker på en sak hela jävla tiden.
Tänker på varför det inte blev vi så som jag drömt om, varför jag inte fick den jag älskar mest över, vi var bara tillsammans i några månader men det jag kände för dig var något alldeles speciellt och jag är rädd att jag inte kommer känna något likadant för någon annan.
Min värld vändes upp och ner på bara en kort sekund, vet du hur det känns?
Det känns för jävligt, man vill bara försvinna och även om man måste berarbeta sorgen så måste man inse och gå vidare men det är inte alltid det enklaste.
Jag erkänner att jag är rädd, rädd för jag förlorat den speciella i mitt liv som jag vill leva livet ut med, växa och bli gammal med.
Det låter kanske dumt att endast leva med en person livet ut men med dig så var det bara en självklarhet, det var något jag mer än gärna gjort för du var den speciella som fick det ut det lilla speciella ur mig.
Jag förstår på något konstigt sätt att det inte var menat när vi båda två inte kände likadant men på något sätt så känns det ändå som att det var menat, bara det att du inte ville kämpa för oss, för vår framtid, du gav upp för lätt helt enkelt.
Tomheten utan dig är olidlig, den är smärtsam men jag försöker inte att tänka på det och dig så mycket men ändå på något sätt så dyker du upp då och då i mina tankar.
Varför kan jag inte känna likadant för någon annan så som jag kände för dig, varför kan jag inte bli lika kär i någon annan så som jag var i dig, det är frågor jag ej kan svara på.
Vad du än säger så visar det mig hur mycket jag betydde för dig när du redan efter 1 månad träffar en som du känner mer för än mig, kvittar vad du säger, men är det så så är det så, inget att göra åt förutom att jag tycker det är sorgligt. Att du kommer över mig så fort som du gjorde plågar mig inombords.
Jag vill komma över dig och jag känner att jag är på rätt väg men det plågar mig att veta att jag aldrig kommer att glömma dig för du var något alldeles speciell.
Tänker på varför det inte blev vi så som jag drömt om, varför jag inte fick den jag älskar mest över, vi var bara tillsammans i några månader men det jag kände för dig var något alldeles speciellt och jag är rädd att jag inte kommer känna något likadant för någon annan.
Min värld vändes upp och ner på bara en kort sekund, vet du hur det känns?
Det känns för jävligt, man vill bara försvinna och även om man måste berarbeta sorgen så måste man inse och gå vidare men det är inte alltid det enklaste.
Jag erkänner att jag är rädd, rädd för jag förlorat den speciella i mitt liv som jag vill leva livet ut med, växa och bli gammal med.
Det låter kanske dumt att endast leva med en person livet ut men med dig så var det bara en självklarhet, det var något jag mer än gärna gjort för du var den speciella som fick det ut det lilla speciella ur mig.
Jag förstår på något konstigt sätt att det inte var menat när vi båda två inte kände likadant men på något sätt så känns det ändå som att det var menat, bara det att du inte ville kämpa för oss, för vår framtid, du gav upp för lätt helt enkelt.
Tomheten utan dig är olidlig, den är smärtsam men jag försöker inte att tänka på det och dig så mycket men ändå på något sätt så dyker du upp då och då i mina tankar.
Varför kan jag inte känna likadant för någon annan så som jag kände för dig, varför kan jag inte bli lika kär i någon annan så som jag var i dig, det är frågor jag ej kan svara på.
Vad du än säger så visar det mig hur mycket jag betydde för dig när du redan efter 1 månad träffar en som du känner mer för än mig, kvittar vad du säger, men är det så så är det så, inget att göra åt förutom att jag tycker det är sorgligt. Att du kommer över mig så fort som du gjorde plågar mig inombords.
Jag vill komma över dig och jag känner att jag är på rätt väg men det plågar mig att veta att jag aldrig kommer att glömma dig för du var något alldeles speciell.
5
Everytime I think of you
I always catch my breath
I'm still standing here
And your miles away
And I wonder why you left me
And there's a storm that's raging through my frozen heart tonight
I hear your name in certain circles
And it always makes me smile
I spent my time just thinkin about you
And its almost driving me wild
But it's my heart that's begging down this long distance line tonight
And I ain't missin' you at all
Since you've been gone... Away
I ain't missin' you
No matter what I might say
There's a message in the wires
And I am sendin' you a signal tonight
You don't know how desperate I've become
And It looks like I'm loosing' this fight
I always catch my breath
I'm still standing here
And your miles away
And I wonder why you left me
And there's a storm that's raging through my frozen heart tonight
I hear your name in certain circles
And it always makes me smile
I spent my time just thinkin about you
And its almost driving me wild
But it's my heart that's begging down this long distance line tonight
And I ain't missin' you at all
Since you've been gone... Away
I ain't missin' you
No matter what I might say
There's a message in the wires
And I am sendin' you a signal tonight
You don't know how desperate I've become
And It looks like I'm loosing' this fight
4
Jag har lärt mig att inget håller för evigt!
3
Jag kan erkänna att jag saknar vissa saker med dig, det kommer jag alltid göra för den känslan som vi hade kommer jag aldrig känna med någon annan.
Det kunde va så härlig att bara gå och lägga sig tillsammans med dig, få lägga armen runt om din nakna överkropp och få känna din värme smitta av sig till min kropp, jag kunde alltid lägga mig med ett leende.
Vi hade bara en pytteliten säng att dela på men ändå så sov vi som gudar tillsammans, så länge vi vaknade upp tillsammans brevid varandra.
Den känslan är jag rädd att jag aldrig kommer få känna igen, kanske någon annan känsla med någon annan men inte den med dig som var så underbar att somna till, jag är inte ledsen men besviken.
-----
Det bästa med att ha en privat blogg är att den just är privat, jag kan skriva allt jag känner eller tänker på.
-----
Nu längtar jag så in i helvete mycket på hösten men är rädd för att jag inte kommer komma in. Jag vet inte vad jag gör om jag får reda på att jag måste jobba ett år till.
-----
Ångest redan andra dagen på jobbet, jag vill bara spy men jag får väl vara en man och stå ut med det till Juli!
Det kunde va så härlig att bara gå och lägga sig tillsammans med dig, få lägga armen runt om din nakna överkropp och få känna din värme smitta av sig till min kropp, jag kunde alltid lägga mig med ett leende.
Vi hade bara en pytteliten säng att dela på men ändå så sov vi som gudar tillsammans, så länge vi vaknade upp tillsammans brevid varandra.
Den känslan är jag rädd att jag aldrig kommer få känna igen, kanske någon annan känsla med någon annan men inte den med dig som var så underbar att somna till, jag är inte ledsen men besviken.
-----
Det bästa med att ha en privat blogg är att den just är privat, jag kan skriva allt jag känner eller tänker på.
-----
Nu längtar jag så in i helvete mycket på hösten men är rädd för att jag inte kommer komma in. Jag vet inte vad jag gör om jag får reda på att jag måste jobba ett år till.
-----
Ångest redan andra dagen på jobbet, jag vill bara spy men jag får väl vara en man och stå ut med det till Juli!
2
Hur tror du att jag kände då du berättade till mig att du inte ville var min längre?
Hur tror du att jag kände när jag fick beskedet att vi inte skulle fira nyår tillsammans?
Hur tror du att jag tänkte när jag stod och väntade på tåget med dig sista gången?
Hur tror du att jag kände när jag satt på tåget hem med förhoppningen att allt skulle lösa sig?
Hur tror du den resan kändes på 3 timmar hem, utan planer på att göra något på nyår?
Hur tror du jag mådde när jag kom in genom dörrarna och börja storgråta och lade mig på golvet med känslan om att det var sista gången jag fick krama dig, ha dig nära mig?
Hur tror du att jag kände när jag fick reda på att alla dina ord inte betydde något?
Hur tror du att jag kände när du skickade mig "Saknar dig" och "Tänker på dig" under vår paus, när jag inte fick svara tillbaks?
Har massor med såna här känslomässiga tillstånd för hela Januari var ett helvete.
Det enda jag ville var att få ett avslut värdigt sitt öde, men nu valde du att skita i det och gå vidare utan att prata ut om allt, och det var ditt val, inte mitt.
Det har gått 4-5 månader nu och fortfarande så gör du en sån stor känslomässig skada när du kommer tillbaks i mitt liv, det är inte så att jag vill ha tillbaks dig men minnen återkommer och dras upp i onödan.
Jag hatar inte dig men hatar mig själv för att jag har hamnat i denna situationen.
Jag har inte förändrats som person som du vill få det till, däremot har jag blivit mer försiktigare med att släppa in saker i mitt liv, helst saker som sårat mig en gång tidigare.
Jag bryr mig itne hur mycket du älskar din pojkvän, och jag bryr mig inte om mailet jag skrev till dig när vi gjorde slut, för det är de förflutna nu, historia, något bakom mig.
Jag förstår inte varför du vill tillbaks i mitt liv, lev som du gör nog och va glad för det.
Du saknar mig som vän men det gör inte jag så gå vidare.
Hur tror du att jag kände när jag fick beskedet att vi inte skulle fira nyår tillsammans?
Hur tror du att jag tänkte när jag stod och väntade på tåget med dig sista gången?
Hur tror du att jag kände när jag satt på tåget hem med förhoppningen att allt skulle lösa sig?
Hur tror du den resan kändes på 3 timmar hem, utan planer på att göra något på nyår?
Hur tror du jag mådde när jag kom in genom dörrarna och börja storgråta och lade mig på golvet med känslan om att det var sista gången jag fick krama dig, ha dig nära mig?
Hur tror du att jag kände när jag fick reda på att alla dina ord inte betydde något?
Hur tror du att jag kände när du skickade mig "Saknar dig" och "Tänker på dig" under vår paus, när jag inte fick svara tillbaks?
Har massor med såna här känslomässiga tillstånd för hela Januari var ett helvete.
Det enda jag ville var att få ett avslut värdigt sitt öde, men nu valde du att skita i det och gå vidare utan att prata ut om allt, och det var ditt val, inte mitt.
Det har gått 4-5 månader nu och fortfarande så gör du en sån stor känslomässig skada när du kommer tillbaks i mitt liv, det är inte så att jag vill ha tillbaks dig men minnen återkommer och dras upp i onödan.
Jag hatar inte dig men hatar mig själv för att jag har hamnat i denna situationen.
Jag har inte förändrats som person som du vill få det till, däremot har jag blivit mer försiktigare med att släppa in saker i mitt liv, helst saker som sårat mig en gång tidigare.
Jag bryr mig itne hur mycket du älskar din pojkvän, och jag bryr mig inte om mailet jag skrev till dig när vi gjorde slut, för det är de förflutna nu, historia, något bakom mig.
Jag förstår inte varför du vill tillbaks i mitt liv, lev som du gör nog och va glad för det.
Du saknar mig som vän men det gör inte jag så gå vidare.
1
Hur mycket ska jag behöva ta emot för att tillslut ge upp, för det är det du vill ska hända!?
Jag hatar inte dig, jag hatar däremot mig för att jag hatar dig!
Jag hatar inte dig, jag hatar däremot mig för att jag hatar dig!
Tyvärr....
Varför?
Varför försöker du komma tillbaks i mitt liv när jag inte vill ha dig där, du står bara för negativa saker i mina ögon och gör mig bara deprimerad när du dyker upp i mitt liv på olika sätt.
Du säger att du saknar mig som vän men dem orden betyder inget för mig utan det går bara in här och ut där. När du saknar mig så ska jag komma springandes, när jag ville vara din vän så sket du i allt rent ut sagt och det säger allt om vem du är och hur jag ser på dig idag!
Jo det är som du säger, att vi har mycket att prata ut om och reda ut men bara för det så behöver det inte betyda att vi måste prata ut, för som jag ser det så gör det mig inget idag för jag har gått vidare, accepterat det förflutna och gått vidare med tankarna på att skit händer och man får acceptera det ibland och gå vidare.
Jag kan förstå om vi nu hade blivit tillsammans igen eller blivit vänner att vi hade behövt reda ut saker men eftersom inget av det kommer att hända så kvittar det mig liksom vad.
Jag ville träffa dig en sista gång innan vi gjorde slut, för att prata om saker och ting men du ville inte ens träffa mig en sista gång, inte ens prata med mig, jag gav dig en chans där och den dumpa du och gick vidare.
Det hade gjort mycket positivt att få träffa varandra igen och prata ut men i min värld så hade det mer gjort negativa saker på mig, minnen och bara det att få se dig igen hade gjort mig mer ledsen än glad, inget jag kan förklara men så är det.
Din sorg var att din mamma fått cancer, min var att jag tappade min kärlek, men allt har sitt positiva i slutändan, du träffade en ny kille och jag fick tillbaks mitt självförtroende och mitt liv.
Jag är säker på att vi kommer att träffa varandra en dag i framtiden, och jag kan inte säga vad jag känner den dagen men jag kan säga att jag kommer vara ärlig med mina känslor och min reaktion.
Det var du som valde att gå vidare så som du gjorde utan att reda ut saker och ting, det var du som ljög och det kvittar mig idag för det är historia nu och något bakom mig.
Vissa dagar så går jag runt och saknar, jag saknar din familj och vänner som var så snälla mot mig men jag kan inte säga att jag saknar dig i mitt liv. Vissa dagar så börjar jag gråta för inget, vet inte om det är pollen som kommer nu eller mitt undermedvetna som saknar dig och allt runt dig.
Jag är säker på att du kommer att leva ett gott liv utan mig så ser ingen anledning för oss att ta upp kontakten, även om du så skickar 100 sms och 50 mail i framtiden. Jag håller på mina principer och min princip just nu säger att jag inte vill höra av dig, för du gör bara med skada än gott i mitt liv.
Allt handlar fortfarande om dig, vad du vill, vad du tänker, vad du saknar osv.
Tyvärr....
Varför försöker du komma tillbaks i mitt liv när jag inte vill ha dig där, du står bara för negativa saker i mina ögon och gör mig bara deprimerad när du dyker upp i mitt liv på olika sätt.
Du säger att du saknar mig som vän men dem orden betyder inget för mig utan det går bara in här och ut där. När du saknar mig så ska jag komma springandes, när jag ville vara din vän så sket du i allt rent ut sagt och det säger allt om vem du är och hur jag ser på dig idag!
Jo det är som du säger, att vi har mycket att prata ut om och reda ut men bara för det så behöver det inte betyda att vi måste prata ut, för som jag ser det så gör det mig inget idag för jag har gått vidare, accepterat det förflutna och gått vidare med tankarna på att skit händer och man får acceptera det ibland och gå vidare.
Jag kan förstå om vi nu hade blivit tillsammans igen eller blivit vänner att vi hade behövt reda ut saker men eftersom inget av det kommer att hända så kvittar det mig liksom vad.
Jag ville träffa dig en sista gång innan vi gjorde slut, för att prata om saker och ting men du ville inte ens träffa mig en sista gång, inte ens prata med mig, jag gav dig en chans där och den dumpa du och gick vidare.
Det hade gjort mycket positivt att få träffa varandra igen och prata ut men i min värld så hade det mer gjort negativa saker på mig, minnen och bara det att få se dig igen hade gjort mig mer ledsen än glad, inget jag kan förklara men så är det.
Din sorg var att din mamma fått cancer, min var att jag tappade min kärlek, men allt har sitt positiva i slutändan, du träffade en ny kille och jag fick tillbaks mitt självförtroende och mitt liv.
Jag är säker på att vi kommer att träffa varandra en dag i framtiden, och jag kan inte säga vad jag känner den dagen men jag kan säga att jag kommer vara ärlig med mina känslor och min reaktion.
Det var du som valde att gå vidare så som du gjorde utan att reda ut saker och ting, det var du som ljög och det kvittar mig idag för det är historia nu och något bakom mig.
Vissa dagar så går jag runt och saknar, jag saknar din familj och vänner som var så snälla mot mig men jag kan inte säga att jag saknar dig i mitt liv. Vissa dagar så börjar jag gråta för inget, vet inte om det är pollen som kommer nu eller mitt undermedvetna som saknar dig och allt runt dig.
Jag är säker på att du kommer att leva ett gott liv utan mig så ser ingen anledning för oss att ta upp kontakten, även om du så skickar 100 sms och 50 mail i framtiden. Jag håller på mina principer och min princip just nu säger att jag inte vill höra av dig, för du gör bara med skada än gott i mitt liv.
Allt handlar fortfarande om dig, vad du vill, vad du tänker, vad du saknar osv.
Tyvärr....
