7

Jag saknar dig, våra härliga samtal.
Jag saknar hur du alltid fick mig att le, oavsett hur jag mådde, du fick mig alltid att må bra.
Jag saknar att få berätta mina konstiga funderingar för dig, mina underliga tankar som ingen annan förstår.
Jag saknar att vara fånig med dig, att få uppleva saker med dig som var första gången för oss båda.

Jag saknar dig.

Och ju mer jag saknar dig, desto argare blir jag på mig själv. För jag känner att det här är helt och hållet mitt fel.
När ilskan på mig själv blir för stor då blir jag arg på dig. Arg för att du så lättvindigt slängde bort mig, och alla våra minnen.
Jag är arg på dig för att du inte ville kämpa, arg för att du inte tycker jag är värd det.

Men när ilskan så sakta försvunnit, står jag kvar här med en enda känsla.

Saknaden över dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0