6
Jag mår inte bra ännu en gång, tänker på en sak hela jävla tiden.
Tänker på varför det inte blev vi så som jag drömt om, varför jag inte fick den jag älskar mest över, vi var bara tillsammans i några månader men det jag kände för dig var något alldeles speciellt och jag är rädd att jag inte kommer känna något likadant för någon annan.
Min värld vändes upp och ner på bara en kort sekund, vet du hur det känns?
Det känns för jävligt, man vill bara försvinna och även om man måste berarbeta sorgen så måste man inse och gå vidare men det är inte alltid det enklaste.
Jag erkänner att jag är rädd, rädd för jag förlorat den speciella i mitt liv som jag vill leva livet ut med, växa och bli gammal med.
Det låter kanske dumt att endast leva med en person livet ut men med dig så var det bara en självklarhet, det var något jag mer än gärna gjort för du var den speciella som fick det ut det lilla speciella ur mig.
Jag förstår på något konstigt sätt att det inte var menat när vi båda två inte kände likadant men på något sätt så känns det ändå som att det var menat, bara det att du inte ville kämpa för oss, för vår framtid, du gav upp för lätt helt enkelt.
Tomheten utan dig är olidlig, den är smärtsam men jag försöker inte att tänka på det och dig så mycket men ändå på något sätt så dyker du upp då och då i mina tankar.
Varför kan jag inte känna likadant för någon annan så som jag kände för dig, varför kan jag inte bli lika kär i någon annan så som jag var i dig, det är frågor jag ej kan svara på.
Vad du än säger så visar det mig hur mycket jag betydde för dig när du redan efter 1 månad träffar en som du känner mer för än mig, kvittar vad du säger, men är det så så är det så, inget att göra åt förutom att jag tycker det är sorgligt. Att du kommer över mig så fort som du gjorde plågar mig inombords.
Jag vill komma över dig och jag känner att jag är på rätt väg men det plågar mig att veta att jag aldrig kommer att glömma dig för du var något alldeles speciell.
Tänker på varför det inte blev vi så som jag drömt om, varför jag inte fick den jag älskar mest över, vi var bara tillsammans i några månader men det jag kände för dig var något alldeles speciellt och jag är rädd att jag inte kommer känna något likadant för någon annan.
Min värld vändes upp och ner på bara en kort sekund, vet du hur det känns?
Det känns för jävligt, man vill bara försvinna och även om man måste berarbeta sorgen så måste man inse och gå vidare men det är inte alltid det enklaste.
Jag erkänner att jag är rädd, rädd för jag förlorat den speciella i mitt liv som jag vill leva livet ut med, växa och bli gammal med.
Det låter kanske dumt att endast leva med en person livet ut men med dig så var det bara en självklarhet, det var något jag mer än gärna gjort för du var den speciella som fick det ut det lilla speciella ur mig.
Jag förstår på något konstigt sätt att det inte var menat när vi båda två inte kände likadant men på något sätt så känns det ändå som att det var menat, bara det att du inte ville kämpa för oss, för vår framtid, du gav upp för lätt helt enkelt.
Tomheten utan dig är olidlig, den är smärtsam men jag försöker inte att tänka på det och dig så mycket men ändå på något sätt så dyker du upp då och då i mina tankar.
Varför kan jag inte känna likadant för någon annan så som jag kände för dig, varför kan jag inte bli lika kär i någon annan så som jag var i dig, det är frågor jag ej kan svara på.
Vad du än säger så visar det mig hur mycket jag betydde för dig när du redan efter 1 månad träffar en som du känner mer för än mig, kvittar vad du säger, men är det så så är det så, inget att göra åt förutom att jag tycker det är sorgligt. Att du kommer över mig så fort som du gjorde plågar mig inombords.
Jag vill komma över dig och jag känner att jag är på rätt väg men det plågar mig att veta att jag aldrig kommer att glömma dig för du var något alldeles speciell.
Kommentarer
Trackback
