Tyvärr....
Varför?
Varför försöker du komma tillbaks i mitt liv när jag inte vill ha dig där, du står bara för negativa saker i mina ögon och gör mig bara deprimerad när du dyker upp i mitt liv på olika sätt.
Du säger att du saknar mig som vän men dem orden betyder inget för mig utan det går bara in här och ut där. När du saknar mig så ska jag komma springandes, när jag ville vara din vän så sket du i allt rent ut sagt och det säger allt om vem du är och hur jag ser på dig idag!
Jo det är som du säger, att vi har mycket att prata ut om och reda ut men bara för det så behöver det inte betyda att vi måste prata ut, för som jag ser det så gör det mig inget idag för jag har gått vidare, accepterat det förflutna och gått vidare med tankarna på att skit händer och man får acceptera det ibland och gå vidare.
Jag kan förstå om vi nu hade blivit tillsammans igen eller blivit vänner att vi hade behövt reda ut saker men eftersom inget av det kommer att hända så kvittar det mig liksom vad.
Jag ville träffa dig en sista gång innan vi gjorde slut, för att prata om saker och ting men du ville inte ens träffa mig en sista gång, inte ens prata med mig, jag gav dig en chans där och den dumpa du och gick vidare.
Det hade gjort mycket positivt att få träffa varandra igen och prata ut men i min värld så hade det mer gjort negativa saker på mig, minnen och bara det att få se dig igen hade gjort mig mer ledsen än glad, inget jag kan förklara men så är det.
Din sorg var att din mamma fått cancer, min var att jag tappade min kärlek, men allt har sitt positiva i slutändan, du träffade en ny kille och jag fick tillbaks mitt självförtroende och mitt liv.
Jag är säker på att vi kommer att träffa varandra en dag i framtiden, och jag kan inte säga vad jag känner den dagen men jag kan säga att jag kommer vara ärlig med mina känslor och min reaktion.
Det var du som valde att gå vidare så som du gjorde utan att reda ut saker och ting, det var du som ljög och det kvittar mig idag för det är historia nu och något bakom mig.
Vissa dagar så går jag runt och saknar, jag saknar din familj och vänner som var så snälla mot mig men jag kan inte säga att jag saknar dig i mitt liv. Vissa dagar så börjar jag gråta för inget, vet inte om det är pollen som kommer nu eller mitt undermedvetna som saknar dig och allt runt dig.
Jag är säker på att du kommer att leva ett gott liv utan mig så ser ingen anledning för oss att ta upp kontakten, även om du så skickar 100 sms och 50 mail i framtiden. Jag håller på mina principer och min princip just nu säger att jag inte vill höra av dig, för du gör bara med skada än gott i mitt liv.
Allt handlar fortfarande om dig, vad du vill, vad du tänker, vad du saknar osv.
Tyvärr....
Varför försöker du komma tillbaks i mitt liv när jag inte vill ha dig där, du står bara för negativa saker i mina ögon och gör mig bara deprimerad när du dyker upp i mitt liv på olika sätt.
Du säger att du saknar mig som vän men dem orden betyder inget för mig utan det går bara in här och ut där. När du saknar mig så ska jag komma springandes, när jag ville vara din vän så sket du i allt rent ut sagt och det säger allt om vem du är och hur jag ser på dig idag!
Jo det är som du säger, att vi har mycket att prata ut om och reda ut men bara för det så behöver det inte betyda att vi måste prata ut, för som jag ser det så gör det mig inget idag för jag har gått vidare, accepterat det förflutna och gått vidare med tankarna på att skit händer och man får acceptera det ibland och gå vidare.
Jag kan förstå om vi nu hade blivit tillsammans igen eller blivit vänner att vi hade behövt reda ut saker men eftersom inget av det kommer att hända så kvittar det mig liksom vad.
Jag ville träffa dig en sista gång innan vi gjorde slut, för att prata om saker och ting men du ville inte ens träffa mig en sista gång, inte ens prata med mig, jag gav dig en chans där och den dumpa du och gick vidare.
Det hade gjort mycket positivt att få träffa varandra igen och prata ut men i min värld så hade det mer gjort negativa saker på mig, minnen och bara det att få se dig igen hade gjort mig mer ledsen än glad, inget jag kan förklara men så är det.
Din sorg var att din mamma fått cancer, min var att jag tappade min kärlek, men allt har sitt positiva i slutändan, du träffade en ny kille och jag fick tillbaks mitt självförtroende och mitt liv.
Jag är säker på att vi kommer att träffa varandra en dag i framtiden, och jag kan inte säga vad jag känner den dagen men jag kan säga att jag kommer vara ärlig med mina känslor och min reaktion.
Det var du som valde att gå vidare så som du gjorde utan att reda ut saker och ting, det var du som ljög och det kvittar mig idag för det är historia nu och något bakom mig.
Vissa dagar så går jag runt och saknar, jag saknar din familj och vänner som var så snälla mot mig men jag kan inte säga att jag saknar dig i mitt liv. Vissa dagar så börjar jag gråta för inget, vet inte om det är pollen som kommer nu eller mitt undermedvetna som saknar dig och allt runt dig.
Jag är säker på att du kommer att leva ett gott liv utan mig så ser ingen anledning för oss att ta upp kontakten, även om du så skickar 100 sms och 50 mail i framtiden. Jag håller på mina principer och min princip just nu säger att jag inte vill höra av dig, för du gör bara med skada än gott i mitt liv.
Allt handlar fortfarande om dig, vad du vill, vad du tänker, vad du saknar osv.
Tyvärr....
Kommentarer
Trackback
