2
Hur tror du att jag kände då du berättade till mig att du inte ville var min längre?
Hur tror du att jag kände när jag fick beskedet att vi inte skulle fira nyår tillsammans?
Hur tror du att jag tänkte när jag stod och väntade på tåget med dig sista gången?
Hur tror du att jag kände när jag satt på tåget hem med förhoppningen att allt skulle lösa sig?
Hur tror du den resan kändes på 3 timmar hem, utan planer på att göra något på nyår?
Hur tror du jag mådde när jag kom in genom dörrarna och börja storgråta och lade mig på golvet med känslan om att det var sista gången jag fick krama dig, ha dig nära mig?
Hur tror du att jag kände när jag fick reda på att alla dina ord inte betydde något?
Hur tror du att jag kände när du skickade mig "Saknar dig" och "Tänker på dig" under vår paus, när jag inte fick svara tillbaks?
Har massor med såna här känslomässiga tillstånd för hela Januari var ett helvete.
Det enda jag ville var att få ett avslut värdigt sitt öde, men nu valde du att skita i det och gå vidare utan att prata ut om allt, och det var ditt val, inte mitt.
Det har gått 4-5 månader nu och fortfarande så gör du en sån stor känslomässig skada när du kommer tillbaks i mitt liv, det är inte så att jag vill ha tillbaks dig men minnen återkommer och dras upp i onödan.
Jag hatar inte dig men hatar mig själv för att jag har hamnat i denna situationen.
Jag har inte förändrats som person som du vill få det till, däremot har jag blivit mer försiktigare med att släppa in saker i mitt liv, helst saker som sårat mig en gång tidigare.
Jag bryr mig itne hur mycket du älskar din pojkvän, och jag bryr mig inte om mailet jag skrev till dig när vi gjorde slut, för det är de förflutna nu, historia, något bakom mig.
Jag förstår inte varför du vill tillbaks i mitt liv, lev som du gör nog och va glad för det.
Du saknar mig som vän men det gör inte jag så gå vidare.
Hur tror du att jag kände när jag fick beskedet att vi inte skulle fira nyår tillsammans?
Hur tror du att jag tänkte när jag stod och väntade på tåget med dig sista gången?
Hur tror du att jag kände när jag satt på tåget hem med förhoppningen att allt skulle lösa sig?
Hur tror du den resan kändes på 3 timmar hem, utan planer på att göra något på nyår?
Hur tror du jag mådde när jag kom in genom dörrarna och börja storgråta och lade mig på golvet med känslan om att det var sista gången jag fick krama dig, ha dig nära mig?
Hur tror du att jag kände när jag fick reda på att alla dina ord inte betydde något?
Hur tror du att jag kände när du skickade mig "Saknar dig" och "Tänker på dig" under vår paus, när jag inte fick svara tillbaks?
Har massor med såna här känslomässiga tillstånd för hela Januari var ett helvete.
Det enda jag ville var att få ett avslut värdigt sitt öde, men nu valde du att skita i det och gå vidare utan att prata ut om allt, och det var ditt val, inte mitt.
Det har gått 4-5 månader nu och fortfarande så gör du en sån stor känslomässig skada när du kommer tillbaks i mitt liv, det är inte så att jag vill ha tillbaks dig men minnen återkommer och dras upp i onödan.
Jag hatar inte dig men hatar mig själv för att jag har hamnat i denna situationen.
Jag har inte förändrats som person som du vill få det till, däremot har jag blivit mer försiktigare med att släppa in saker i mitt liv, helst saker som sårat mig en gång tidigare.
Jag bryr mig itne hur mycket du älskar din pojkvän, och jag bryr mig inte om mailet jag skrev till dig när vi gjorde slut, för det är de förflutna nu, historia, något bakom mig.
Jag förstår inte varför du vill tillbaks i mitt liv, lev som du gör nog och va glad för det.
Du saknar mig som vän men det gör inte jag så gå vidare.
Kommentarer
Trackback
