Mitt namn är...........
Jag pallar snart inte mer, ärligt talat, va fan är det för familj jag har, va fan är det för liv jag lever just nu, jag tycker inte synd om mig nu men kräver en förändring snart för jag orkar inte ha det så här längre.
Många har svikit mig genom åren så nu känner jag ärligt talat att det bästa hade varit att flytta och starta ett nytt liv, vilket jag kommer ju att göra till hösten men vill inte vänta.
Här står jag själv i detta helvetet, min mamma ska låta en tonårskärlek flytta in när dem inte träffat varandra ens på 11 år, en främling som jag inte känner, hur trygg är jag då när han ska bo här, hur säkert ska man sova liksom även nu om inget mord eller så kommer att hända.
Det värsta är väl att nu vissa dagar så har det verkligen känns bra och jag och min mamma kommit varandra närmre, men det var så klart innan han kom in i vårt liv, nu är allt detsamma igen där vi bråkar varje dag nästan, jag går runt och är irriterad över att han ska komma, och nu är han i Sverige. Fast första natten ska han sova hos sin bror, då undrar jag varför kan han inte sova där hela tiden så länge tills dem lär känna varandra igen, men jag fick höra nu under kvällen när jag tjuvlyssnade att det är hon som vill ha han här, det är hon som pushar på att han ska bo här när hon vet att jag inte är så glad över det, lyssnar någon ens på mig längre, jag är så jävla trött på allt.
Han är alban, svartsjuk, och kan knappt någon svenska, det enda gemensamma dem har är att han bodde här när dem var ungdomar som i min ålder, sen flyttade han tillbaks till sitt hemland, kom tillbaks för 11 år sedan då han var här på semester och hälsade på, jag har aldrig träffat honom, nu ska han sova här.
Nää, jag vill bara ha en enkelbiljett här ifrån, men vill inte lämna vänner som Benny, Bengt, Madde och Thim för det är ni som står mig närmast just nu.
Jag har till och med funderat på att kanske helt släppa kontakten med min mamma om hon fortsätter så här, tyvärr men jag kommer aldrig behandla mina barn så här. Det blir bara läjligt när hon kommer och säger att vi måste äta upp all grisköt i lägenheten för att han kommer imorgon, helt plötsligt får jag inte äta gris längre bara för att han ska bo här, jag är så jävla trött på detta!
Har har inget jobb, så han kommer nog gå hemma varje dag, fan jag måste fixa ett jobb så jag slipper han var dag i ansiktet på mig.
Men än sitter jag fast här, nu planerar jag på att flytta så tidigt som möjligt, helst tidigt i sommar.
Jag håller på och skriver min egen bok nu också, har kommit rätt så långt och jag tror nog att om jag fortsätter i detta tempot att jag kan vara klar om 2-3 veckor innan det är dags för att korrekturläsa den och trycka ett exemplar.
Det är något jag alltid drömt om och jag har bestämt mig att jag ska fixa det, inget ska få stoppa mig.
Här har ni ett exempel på hur bokens omslag kanske kommer se ut, eller två exempel, har inte bestämt mig om vilket det blir av dessa två? Vilken tycker ni jag ska ta?
Många har svikit mig genom åren så nu känner jag ärligt talat att det bästa hade varit att flytta och starta ett nytt liv, vilket jag kommer ju att göra till hösten men vill inte vänta.
Här står jag själv i detta helvetet, min mamma ska låta en tonårskärlek flytta in när dem inte träffat varandra ens på 11 år, en främling som jag inte känner, hur trygg är jag då när han ska bo här, hur säkert ska man sova liksom även nu om inget mord eller så kommer att hända.
Det värsta är väl att nu vissa dagar så har det verkligen känns bra och jag och min mamma kommit varandra närmre, men det var så klart innan han kom in i vårt liv, nu är allt detsamma igen där vi bråkar varje dag nästan, jag går runt och är irriterad över att han ska komma, och nu är han i Sverige. Fast första natten ska han sova hos sin bror, då undrar jag varför kan han inte sova där hela tiden så länge tills dem lär känna varandra igen, men jag fick höra nu under kvällen när jag tjuvlyssnade att det är hon som vill ha han här, det är hon som pushar på att han ska bo här när hon vet att jag inte är så glad över det, lyssnar någon ens på mig längre, jag är så jävla trött på allt.
Han är alban, svartsjuk, och kan knappt någon svenska, det enda gemensamma dem har är att han bodde här när dem var ungdomar som i min ålder, sen flyttade han tillbaks till sitt hemland, kom tillbaks för 11 år sedan då han var här på semester och hälsade på, jag har aldrig träffat honom, nu ska han sova här.
Nää, jag vill bara ha en enkelbiljett här ifrån, men vill inte lämna vänner som Benny, Bengt, Madde och Thim för det är ni som står mig närmast just nu.
Jag har till och med funderat på att kanske helt släppa kontakten med min mamma om hon fortsätter så här, tyvärr men jag kommer aldrig behandla mina barn så här. Det blir bara läjligt när hon kommer och säger att vi måste äta upp all grisköt i lägenheten för att han kommer imorgon, helt plötsligt får jag inte äta gris längre bara för att han ska bo här, jag är så jävla trött på detta!
Har har inget jobb, så han kommer nog gå hemma varje dag, fan jag måste fixa ett jobb så jag slipper han var dag i ansiktet på mig.
Men än sitter jag fast här, nu planerar jag på att flytta så tidigt som möjligt, helst tidigt i sommar.
Jag håller på och skriver min egen bok nu också, har kommit rätt så långt och jag tror nog att om jag fortsätter i detta tempot att jag kan vara klar om 2-3 veckor innan det är dags för att korrekturläsa den och trycka ett exemplar.
Det är något jag alltid drömt om och jag har bestämt mig att jag ska fixa det, inget ska få stoppa mig.
Här har ni ett exempel på hur bokens omslag kanske kommer se ut, eller två exempel, har inte bestämt mig om vilket det blir av dessa två? Vilken tycker ni jag ska ta?
Kommentarer
Trackback
